16 september 2017

Vandring Jotunheimen - Gjende runt

Årets fjällvandring blev som vanligt en höjdpunkt! Först var vi två som planerade för vandringen och som sen blev tre och sedan fyra. Tyvärr så blev vi bara tre som kom iväg.

Jotunheimen som betyder jättarnas boning, det är här de högsta fjälltopparna i Skandinavien finns. Vi startade vår vandring i Gjendesheim och gick sedan södra sidan om sjön Gjende.

Det var höga flöden i vattendragen men inte värre än vi kunde ta oss över med kängorna på.

Väderprognosen ett par dagar innan avfärd var helmulet och regn för alla våra vandringsdagar, men den stämde dåligt. Vi hade växlande väder med både regn och sol.

Första tältnatten har vi kommit helt in i fjällvärlden. Vi hade två tält, ett tvåmans Hilleberg Nallo och ett enmans MSR Hubba HP.

Denna morgon var underbar, vi har kommit upp i höjd och här växer inget mer än mossa och lava.

Vi testade fisket men det blev inget. Man kunde se tydligt hur fisken vakade men ofta är det svårfiskat när det är så stilla.

Lunchpaus med soppa. Vi hade två små kök med oss för att vara effektiva.

Vi kom senare ner till en annan sjö, här blåste det och det högg också! En öring på 43 cm, vikten är okänd för någon våg hade vi inte. Kompisen fick en i samma storlek lite tidigare så jag släppte tillbaka denna.

Den ena öringen stektes på Trangiakök till lunch med salt och citronpeppar.

Strax innan Gjendebu där vi skulle runda sjön kom vi ner nedanför trädgränsen där vi slog läger för natten. Här kan man tänka att det vore ett tillhåll för mygg men det var det inte och min erfarenhet av Jotunheimen är att det är så gott som myggfri park.

Eftermiddagen hade varit  blåsig och regnig, vi lyckades ändå få upp en eld med blöt ved så vi kunde värma oss ordentligt.

Nästa morgon var det soligt så alla blöta och fuktiga kläder hängdes upp på tork.

Dagens utmaning blev att följa leden på norra sidan om sjön Gjende tillbaka mot Gjendesheim, leden går upp på en bergvägg och stigningen är mer än 500 höjdmeter.

Flera riktigt branta partier att gå i så att stressa upp är ingen idé, bitvis var leden mycket smal.

Vatten fanns utmed berget utan att behöva slå på klippan med staven.

Vid de brantaste passagerna fanns kedjor att hålla sig i som hjälpmedel.

När man kommit upp ett stycke blev utsikten kanon ner mot den gröna sjön Gjende.

När vi kommit upp för bergväggen upptäckte vi att det fanns mobiltäckning så det blev att göra lägesrapport för att hålla alla lugna som inte var med. Till höger i bild kan man se Besseggen på långt håll.

Lite kartläsning så man ser var man är och vart man ska.

Tycker det är en speciell känsla när man ser renar. För en smålänning är det mycket exotiska djur!

Vandringen sista biten mot Memurubu tycker jag är fantastiskt vacker. Dessutom var det bra fotoväder!

Dom 500 metrarna som vi gick upp i början ska man också gå ner, leden går förbi nere vid sjön.

Sista biten är så brant att man ser Memurubus camping ovanifrån.

Vi tältade nere vid sjön, ett stycke från campingen. Här det var lugn och ro. Vi testade fisket också men det blev inget.

Här fanns också pinnar så vi kunde göra upp en eld för att mysa.

 På morgonen gav vi oss av i bra väder som snart skulle ändra sig.

 Snart blåste det in moln med regn.

 Sikten var klart begränsad ibland men de låga molnen som rörde sig snabbt och förändrade vyerna hela tiden.

Helt plötsligt kunde vi se Besseggen på nära håll. Vi hade inte mött några vandrare hittills och frågan var om det var några som överhuvudtaget vandrade där en sån här dag med begränsad sikt.
Jag satte på telelinsen och kunde se att det fanns det folk på Besseggen även denna dag.

Vi slog upp våra tält framme vid sjön nära Besseggen så vi kunde vara redo på morgonen.

 Efter natten hade vädret vänt och det var höga moln och mycket sol. Vi var först lite vilsna innan vi kom igång att vandra uppåt.

 Det är bitvis brant så man tar höjd fort.

 Ju högre upp man kommer desto vackrare.

 När man väl är där så märker man att Besseggen är längre att gå än vad det ser ut på långt håll.

 Gruppbild, den enda, som vi fick hjälp med att ta av en annan vandrare.

 Där det är som brantast kan man med lätthet gå på alla fyra.


 Toppen, där Besseggen slutar.

 Efter toppbesöket fortsatte vi neråt igen.

På väg ner till Gjendesheim och bilen.

En tur som rekommenderas för dej som gillar att ta höjdmeter både uppåt och neråt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar