7 augusti 2014

Vandring Dovrefjälls nationalpark


På Kongsvold fjällstue fick jag svar på mina två frågor, den första gällde fiske på fjället. Jag vecklade ut kartan på disken och började förhöret. Efter ha frågat ut vilka sjöar som det finns fisk i köpte jag fiskekort. Nästa fråga var: Var finns myskoxarna? "Om du går här upp i dalen så får du nog se dom" Det var ju precis där jag tänkt gå. Fick också informationen: "Gå inte närmre myskoxarna än 200 meter". Efter ett tag började jag fundera över om det var ett asiatiskt svar att man kan se myskoxarna i dalen, alltså man svarar det man tror att den frågande vill höra för att göra han/hon glad.

Efter ha käkat korv och mos startade jag vandringen från Gönbakken på eftermiddagen..

Vägde ryggsäcken innan jag hängde på mig den, 15.61 kilo. Det betyder över 16 kilo, för kameran tar jag bilden med och är inte medräknad. Då är det minst ett kilo till. Det är ungefär den vikten jag haft dom senaste två åren, men så har jag ju heller gjort några större förändringar på utrustningen. 

Det var tryckande värme hela uppresan och den fortsatte även på fjället. Har aldrig varit med om så kvav luft på den här höjden. Jag blev genomblöt av svett.

Jag hittade en bra tältplats utmed den lilla älven. Det första jag gjorde var att hoppa i. För första gången på en fjällvandring som jag bada på riktigt. Det brukar vara iskallt.

På kvällen gjorde jag middag på mitt pepsistove (kök där brännaren är gjord av colaburk) det blev en Knorr-påse med spagetti bologonese. Prövade att fiska i älven men det blev inget.

Senare på kvällen kom åska som mullrade och ibland riktiga knallar som ekade mellan fjällen. Som väl var kom det aldrig riktigt nära. Efter det kom solen igen och regnbågen. Det sägs att det finns en skatt under regnbågen, det måste vara mitt tält i så fall! Ett MSR, modell Hubba HP.

Dag två
Jakten på myskoxar startar. Idag blir det att vandra en längre sträcka, kan tänkas att man får syn på myskoxar om man har tur. Det är stekande varmt i dag också, jag har inga kortbyxor med mig så jag går utan byxor och hoppas att jag inte möter någon. Det gör jag inte heller, efter ett tag förstår jag att dom flesta går på den led som går parallellt med denna men på andra sidan älven.

Efter en - två timmar kan jag se ett par stugor på andra sidan älven långt bort. När jag tittar på dem så får jag syn på något brunt nedanför. Jag tar upp kikaren och spanar, och visst är det en stor myskoxe! Fram med kameran och ta kort. Kollar sen i bildfönstret men kan inte riktigt se den. Väl hemma kan jag knappt ens se den på datorskärmen. Ett teleobjektiv saknades verkligen i min utrustning!

Jag fortsätter och går och får se en annan riktigt stor myskoxe snett framför mig, kanske 300 meter från mig. Läste på nätet innan jag åkte att ingen har blivit dödad av myskoxe i Dovrefjäll sen 60-talet, kändes tryggt. Myskoxen gick bakom en liten kulle, så jag smög fram och tog denna bild på vad jag bedömde 200 meters avstånd.
Kändes sen att det var lite för lätt att få se myskoxar, hade väntat mig att få spana i ett par dar innan första dök upp.

 Såg senare jättespår på marken av något stort djur...

Efter ha gått ifrån leden ett stycke uppåt så stötte jag plötsligt på ett gäng med fjällrävar kring sin lya. Jag stannade och stod precis stilla, dom tittade på mig och jag på dem en stund innan jag tog fram kameran och tog denna bild.

Jag backade tillbaka ett stycke där rävarna inte kunde se mig och väntade på att det skulle bli lite bättre ljus. Mörka moln drog över mig ibland. Efter en stund smög jag mig fram och fick en bild på den mest nyfikne rävungen.

Hittade spår av ren.

Vädret växlade med en del regn nu, värmen som var på förmiddagen var borta. Rätt skönt faktiskt, det var bara för mycket.

På sen eftermiddag kom jag fram till sjön som jag tänkt slå läger vid. Det var kargare natur här i och med att den låg betydligt högre upp än förra tältplatsen Namnet på sjön antydde att det fanns fisk i den här. Gick sakta och försökte se om det vakade men det var mycket krusningar på vattnet så först såg jag inget, sen tyckte jag att jag såg att det vakade, sen såg jag definitivt att det gjorde det.

Första kastet och det högg, tappade den halvvägs. Andra kastet inget. Tredje kastet hugg igen och denna gång släppte det precis intill kanten.

Det dröjde inte länge för än jag kunde plocka upp den första öringen. Jag fick upp massor med fisk under tiden jag var vid denna sjö men det var liten storlek på dem så jag kroka av och släppte i gång på gång. Väntade på att någon större skulle hugga.

Fiskade mest med Myran-draget men fick på dom andra också. Spinnarna med gula och röda prickar är Meps-drag och skeddraget är ABU.

På kvällen kunde jag njuta av solnedgången medan jag drack mitt kvällste. Kände att jag var på rätt plats i livet.

Dag tre


 Jag kunde se dagens utmaning från tältöppningen, att gå upp på Snöhetta. Vädret såg bra ut på morgonen, det vill man ha på topptur. Någon mer väderprognos än så hade jag inte att gissa efter. Lämnade tältet kvar och gick på dagstur. Mycket lättare när man ska på topptur att ha just bara ha det man behöver för dagen i ryggsäcken.

Det mulnade på allteftersom ju högre upp jag kom. Såg i kikaren att det kom folk från snöheim på väg mot toppen, det betyder att det utlovats skapligt väder för dagen annars hade man inte valt denna dag för toppvandring. Till Snöheim går det bussturer från Hjerkin så förmodligen kom de med den bussen.

När jag kom upp så var det helt igenmulet och snart regnade det och blåste på ordentligt. Jag bestämde mig för att vänta ut ovädret och drog på mig skalkläderna. Toppen är 2286 meter över havet (Kebnekaise 2102)

Efter en timme så klarnade det upp åt ena hållet.

Det var värt väntan för denna utsikt.

Det blev att göra middag inne från tältet på kvällen medan regnet slog mot tältduken, mysigt! La mig tidigt denna kväll, kände mig sliten efter toppvandringen.

Dag fyra

Nästa morgon var jag uppe vid fem och mötte soluppgången.

Det är ljuset som gör bilden, det är helt otvivelaktigt när det gäller naturfoto. Morgon- och kvällsljus vid klart väder skapar skön värme i bilden.

Kände mig stel i kroppen efter gårdagen så det blev lite morgongymnastik.

Lämnade den fantastiska fiskesjön och gick mot Reinheim där det finns en bro över älven. Gick sedan tillbaka i dalen fast på andra sidan älven. Efter att ha gått förbi stugorna i Reinhem upptäcker jag en hel hjord med myskoxar, jag hade ju fått för mig att de var flockdjur det verkade stämma nu. Här var det både vuxna och mindre djur som befann sig just där leden gick. Medan jag gick i en båge runt nedanför funderade jag på hur jag skulle komma närmre för att få till en bra bild på dem.

Jag möter då en Norman som kommer från andra hållet. Han kände till området väl så vi prata en stund. Han sa att det inte var "anbefallt" att gå närmre än 200 meter, han visste för han hade blivit jagad av en myskoxe en gång tidigare. Han hade då som nu passerat genom att gå runt dem men då var det någon som kom från andra sidan och skulle ta kort på dem, tydligen för nära. Myskoxarna kände sig omringade och en sprang emot honom, men första gången är bara ett skenanfall så det gick bra, han klara sig. Första tecknet på att myskoxarna känner sig stressade är att de drar med ena frambenet mot marken berättar han vidare. Jaha tänkte jag, som vanliga tjurar gör då.
Jag frågade om fisket också, jag tänkte slå läger längre fram där det låg två sjöar. Jo det fanns öring, mest i den första och dom var oftast lite större, han hade förra året fått en på ett kilo. I älven fanns det också gott om fisk fast de var mindre.
Vi fortsatte sedan åt var sitt håll efter det obligatoriska "go tur"

Jag kunde inte släppa det, jag ville ha en bra bild på myskoxarna. Det var egentligen inga bra förutsättningar, för mulet och för långt avstånd för min kamera.
Det låg ett stort stenblock närmre än hundra meter ifrån myskoxarna som nu låg och vilade. Om jag går fram till blocket så jag är skymd så kan dom inte se mig och sedan kryper upp på det, bara så långt att jag kan ta en bild och sen tillbaka. Myskoxarna kommer inte märka någonting!
Jag ställde från mig ryggsäcken, dumt att ha den på om det av någon anledning skulle bli bråttom. Gjorde kameran skjutklar och smög fram till stenblocket, lyssnade.... Kröp sakta upp på det, och precis när jag skulle sticka upp kameran så hoppade en av de största myskoxarna upp och börjar skrapa med framklöven mot marken medan han titta på mig. Han såg inte välkomnande ut kan jag säga!

Jag sköt två bilder snabbt som ögat och ner igen, gick med snabba steg mot ryggsäcken hela tiden skymd av stenblocket. Tänkte på norrmannens ord "första anfallet är bara en skenmanöver". Tittade mig över axeln innan jag slängde på mig ryggsäcken och fortsatte vandringen.

Snart fick jag syn på nästa gäng med myskoxar, dom höll till på andra sidan älven utom en som gick på denna sidan och åt av den saftiga växtligheten. Jag tog lunch och kokade soppa medan jag studerade dem på betryggande avstånd. Medan jag åt så kom myskoxen närmre och närmre mig medan han alltjämt betade. det dröjde inte länge förrän han definitivt kommit mig närmre än de 200 metrarna som "anbefallts". Jag följde honom noga medan myskoxen inte verkade bry sig om mig. Till slut så lade han sig ner. Det var fortfarande igenmulet så jag tänkte att jag väntar tills molnen skingrar sig för att få bättre ljus för en kanonbild. Kände mig som Mattias Klum när jag väntade på rätta bilden. Det varade inte så länge, efter en kvart så var känslan som bortblåst och tålamodet slut men intalade mig att jag hade gott om tid att vänta. Efter en halvtimme stod jag upp igen med ryggsäcken på. Nu fick det vara vad ljus det ville!

Gick sakta snett förbi och då ställer han sig upp, naturligtvis var jag bered med kameran och fick denna bild innan han lufsade iväg.

Kom ner till första sjön där dom stora öringarna skulle vara. Vid inloppet var det ett vattenfall, det gör ju vattnet syrerikt. Jag tog fram fiskespöet och kastade lite medan jag gick ut med sjön. Nä, det var inte som förra sjön, här verkade helt dött. Efter ett tjugotal kast högg det, kände direkt att det var något större än den småfisk jag fått vid förra sjön. Öringen kom upp till ytan och försökte slå sig fri men den hängde kvar. Fick in den till kanten och lyfte försiktigt iland den.

Största öringen jag fått utan tvekan. Ingen våg med mig men den var 36 cm lång.

Skönt svalka fötterna efter en dags vandring. Nästan så det kändes synd att skita ner det rena vattnet med fotsvett.

Det var naturligtvis öring till middag denna kväll. Fick steka den i två delar för att få plats med den i stekpannan. Det fiskekortet var definitivt värt 100 nkr, dessutom sparade jag en påse frystorkat.

På kvällen blev det åska igen men det höll sig på avstånd.

Efter att jag lagt mig i tältet fick jag för mig att titta ut för att se om det klarnade upp igen, då är det en fjällräv ett par meter utanför tältet och snokar. Högg kameran och sköt en snabb bild i skymningen.

Dag fem

Denna dag var vädret jacka på och jacka av ett antal gånger.

Medan jag var på väg ut från fjället mötte jag en hel del som var på väg in.

Efter att gått över bron så var det bara en kort bit till bilen så här slutar några härliga dagar där mina förväntningar inför vandringen hade infriats.
Dovrefjäll blir en nationalpark att återvända till och något som jag särskilt rekommenderar till fiskeintresserade.

Tillägg: Mer detaljerad beskrivning med karta på vandringen här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Youtube kanal





- Blog



Back to Top