På julledigheten säger ett av barnen att hon vill vandra och tälta. Ok, säger jag förvånat och frågar om det ska vara på sommaren eller vintern? Det skulle vara nu! Och nu var det ju vinter och jag tänkte direkt, att nu gäller det att passa på när det finns någon som är intresserad.
Jag har all utrustning som behövs för en vintertur så det var inga problem att lösa. Tält, ett Hilleberg Nallo, fyrsäsongstält. Trangiakök och gasbrännare med förvärmning. Varma sovsäckar till oss båda fanns också. Resterande utrustningen som behövdes funkar vilken årstid som helst så det gick med det vanliga.
Vädret var väldigt bra när vi startade några minusgrader och lite snöyra. Det var faktiskt så mycket snö att det hade gått att åka skidor men det var inte heller mer snö utan vi kunde gå utan det blev mer ansträngande.
Vi kom ner till en isbelagd sjö som vi sedan gick utmed. Isen var svag och dessutom var det landlöst så något alternativ att gå på isen fanns inte.
Efter ett tag kom vi till en översvämmad bäck som vi skulle passera över, det visade sig inte vara så lätt. Vi gick uppströms och hittade ett ställe där bäcken breddeutsig mellan stenar och tuvor. Vi gjorde var sin stav att ha som stöd och sedan började vi försöka ta oss över. Jag gick över först och lade av min ryggsäck på andra sidan och gick sedan tillbaka och tog dotterns ryggsäck så hon kunde hoppa mellan stenarna utan den eftersom det blir svårt med balansen med den på ryggen.
Vi kom över ganska torrskodda men det hela hade tagit en del tid så det började skymma. Vi tog på ryggsäckarna och satte av igen mot målet för övernattningen. Det blev inte många steg förrän det hördes brus och skval igen och där framme var en bäck till något smalare men med betydligt stridare ström. Det blev samma procedur igen, gå uppströms och hitta en plats som såg möjlig ut att ta sig över på. Denna gång så hamnade dotterns stövelskaft under vattenytan, vilket naturligtvis resulterade i väta om fötterna. Men det var bara på med ryggsäckarna och gå på, så länge man rör på sig och har ullsockar går det oftast bra att hålla fötterna varma. Sista biten gick i mörker men det var inga problem när det är snö som lyser upp.
Vi fick slå upp tältet med hjälp av pannlampornas sken, eftersom det gick på ren rutin var stängerna skulle sitta gick det hyfsat snabbt. Det tråkiga var att temperaturen lagt sig på nollan eller något däröver så snön fastnade på kängor, kläder och allt annat som sattes ner i snön. Vi försökte borsta av allt så gott det gick innan vi kröp in i tältet.
Efter kvällsmat i tältets absid så kröp vi ner i sovsäckarna. Det blev en fuktig natt kan man säga, det började ramla ner blötsnö från träden och när det träffade tältduken slog det av all kondensvatten på insidan av tältduken. Innertältet höll sig alla fall någorlunda torrt. På morgonen frös vi båda om fötterna, båda sovsäckarna var fuktiga i fotändan och förmodligen så har sovsäcken kommit emot innertältet som sedan tryckts emot yttertältet och så har det gått igenom fukt.
Efter frukost med varm choklad packade vi ihop ett dyngsurt tält och fortsatte vandringen. Vi gick på en skogsväg och efter ett tag mötte vi en person som såg något förvånad ut över vad som kom emot henne med stora ryggsäckar. Men det blev inga frågor till oss, måste ju undrat om allt stod rätt till.
Kort därefter träffade vi på en person till som stannade och han hade frågor, om vi sett några lodjurspår. Nej, bara spår från rådjur hade vi sett.
Väl hemma igen så blev det att torka kläder och utrustning.
Det blev en fin liten vandring trots plusgraderna som gav blötsnö och fukt.
.jpg)
.JPG)
