17 maj 2020

UV-skydda tältet

Ett av mina äldre tält har blivit så matt och blekt i väven. Det blev väldigt tydligt när jag såg en kompis nyare tält i jämförelse som är av både samma märke och modell. 
Den stora anledningen till mattheten är solens UV-strålning som har en skadlig inverkan på tältduken. Framförallt kommer rivstyrkan försämras i väven och det är ju inget man vill vara med om. 

Skydda tältet mot UV-strålningen

Att tänka på är att utsätta tältet för så lite solljus som möjligt. Placera det i skugga om det ska vara uppsatt på dagtid eller häng en tarp över som skydd. Vandrar man så har man den stora fördelen att tältet plockas ner på dagtid och utsätts inte för sol när ljuset är som starkast.

Perfekt för att skydda tältduken mot UV-strålning

Behandla tältet med UV-skydd

Med lite efterforskningar hittade jag receptet för att liva upp UV-skyddet och därmed förlänga livstiden på tältet. Jag använde "Tent & Gear solarproof" som sprejas på tältet, även lämpligt till ryggsäckar och annat material som inte andas.

Rengör tältet före applicering av UV-skydd

Rengör tältet först 

Började med att sätta upp tälten i trädgården. Sen tvättades tälten med ljummet vatten och en vanlig svamp. Även om inte tältduken såg direkt smutsig ut så blev tillslut vattnet i hinken det.
Sen är det bara att spreja på medlet, om duken är blöt eller torr ska inte spela någon roll. Vänta någon minut och sedan torka ut med fuktig trasa om det är droppar kvar. Allt är klart när tältet är riktigt torrt.

Står på flaskan att medlet också ska vara vattenavvisande. Härligt när regndropparna riktigt studsar på tältduken!
Läs allt! »

8 maj 2020

Här kommer packraften!

Packraft, vad är det? Hur många gånger jag svarat på den frågan har jag ingen aning om längre. Närmaste liknelsen som allmänheten relatera till är att det liknar en gummibåt. En väsentlig skillnad är vikten och packstorleken, en packraft väger mycket lite i förhållande till sin storlek när den är uppblåst. Packstorleken gör att den går att få ner i ryggsäcken eller bindas på exempelvis cykelstyret. Nästa fråga är då, varför skulle man vilja cykla runt med den? Googla "bikerafting" och klicka på bilder så kommer en helt ny värld öppnas!

Upptäckte packraften

Hur jag kom på det här med packraft var när jag såg Peter Persson paddla i bland annat Alaska. Insåg ganska snabbt att det skulle passa mig eftersom jag vill ge mig ut så fort det passar mig utan att behöva engagera ett uppbåd av folk och förberedelser innan som pågår i månader för att till slut komma ut på en liten paddeltur.
Fint paddelvatten med Emån och Solgenån har jag inom gångavstånd.

Kipara packraft
Bärhandtag i båda ändar gör den smidigt att handskas med raften vid lyft och i och urstigning. Tio stycken fästöglor för att enkelt surra packningen ordentligt. Ryggsäck, cykel eller vad det nu är som ska med kan enkelt bindas med spännband genom öglorna. Denna modell är utan kapell, vid behov kompenseras det med regnbyxor.

Säte och ryggstöd i packraften
Ett uppblåsbart säte och även ett uppblåsbart ryggstöd som gör det bekvämt att sitta länge. Båda kan väljas bort om man vill minimera vikten. Istället kan man sitta på något ur packningen.

Packrafting

Inte snabbast i fart men i vändningarna!

Hur fort går det då? Jämför man med kajak eller kanot så går det långsammare men med tanke på formen på packraften så går den ändå förvånansvärt lätt. Däremot om det blåser hård motvind på öppet vatten så vänd, det kommer att gå däråt till slut i vilket fall som helst.
En stor skillnad jämfört med kanot/kajak är hur lättstyrd den är, det går utan problem att kryssa fram om det är smala passager. Där kajaken/kanoten går rakt ut kan man med denna vända på en femkrona. Man kommer heller inte kantra/välta med packraften vid avsedd användning, ramla ur kan gå men inte välta den.

Styrfena på packraft
Styrfena för kurshållning
Baktill kan man på undersidan enkelt montera en styrfena. Särskilt bra på öppet vatten för att lättare hålla kursen säger tillverkaren. Jag har provat både med och utan och vill påstå att det är en väsentlig skillnad även i en flytande å att hålla kusen.

Med den storlek jag har på min packraft får man plats med ytterligare en mindre person men då på bekostnad av minskat packutrymme.

Paddlar för packrafting
Paddel från Anfibio som är demonterbar i fyra delar, skjuts enkelt ihop och låser sig självt med en liten fjäderbelastad kula.

Fakta om denna packraft

Märke: Kipara
Modell: Travel light
Vikt endast Packraft: 2,6 kg
Sittplats: 300 gram
Yttre längd: 265 cm
Yttre bredd: 95 cm
Inre längd: 150 cm
Inre bredd: 37 cm
Tuber: 29 cm
Rekommenderad max last: 200 kg.

Historia

Packraftens tillkomst började i Alaska i början av 2000-talet och blev till tillverkaren Alpacka Raft. Sedan har det tillkommit fler tillverkare och packraften har börjat spridas över världen.

Till sist

Det väntar äventyr runt knuten!
Läs allt! »

1 maj 2020

Fjällvandring i Sverige?!

Efter de (corona-) rekommendationer som gäller nu ser det ut som att fjällvandring blir en optimal sysselsättning på semestern.
Lätt att hålla avstånd och undvika folksamlingar, och möjlighet till att tvätta händerna ofta.

Här är många tips för att komma igång med planeringen av vandringen!

  Planera din fjällvandring!

Läs allt! »

19 januari 2020

Dovrefjell - Fem dagar med mig själv

Efter sommarens fjällvandring har det varit mycket på programmet så först nu har denna filmen från vandringen blivit till.

Gjorde en fin tur i början av augusti till Dovrefjell-Sundallsfjella nationalpark. Stavningen på namnen avslöjar att det är i Norge.

Dovrefjell, myskoxarnas land
Jag startade och slutade vandringen från samma plats där jag parkerat bilen, ett ställe som heter Grönbakken. Därifrån gjorde jag en liknande tur som jag vandrade 2014. Ända sedan dess har jag tänkt att jag skulle återvända hit eftersom det är unikt med sina vilda myskoxar. En stor skillnad från den gången var att nu hade jag med en betydligt bättre kamera med goda zoommöjligheter. Det går även att filma med den, vilket visade sig inte vara optimalt. Men en film har det blivit iallafall.

Läs om vandringen 2014

Läs allt! »

14 september 2019

Test, sova i hängmatta, hammock

Nu har jag gjort det, sovit en natt i hängmatta. Alltså inte bara legat i den utan sovit också!
Under kräftfisket blev det ett perfekt tillfälle att testa denna hängmatta eller det engelska namnet hammock som den ofta kallas. Ovanför spände jag en presenning, och den här modellen kallas oftast för tarp. Ska man söka på nätet efter det här så googla hammock och tarp så får man bäst sökresultat.

Hängmatta eller det engelska namnet hammock som den ofta kallas.
Kostnaden för tarpen och hammocken får man säga var minimal då jag köpte den på en viss portal på nätet med asiatiska varor, ja kinesiska då.

Skulle hammocken hålla?

Jag hade tidigare testat att ligga i den hemma, frågan var ju då om hammocken skulle hålla första gången jag la mig i den. Det gjorde den, sen var det att pröva att komma i och ur den, lägga sig ner utan att den snurrar. Inga problem alls, bara man fått upp den på en höjd som passar ens benlängd när man sitter i den.

Två stålbågar i vardera ände håller upp myggnätet. Med en dragkedja mellan hammocken och myggnätet öppnar och stänger man smidigt. Ett tunt liggunderlag använde jag för att minimera kylan underifrån. Någon markkyla känner man ju inte av men sovsäckens isoleringsförmåga på undersidan blir minimal då man trycker ihop fyllningen mot hammocken. Kudde behövs inte, huvudet kommer upp ändå.

Kan man verkligen sova i en hängmatta?

Hur funkade det att sova då? Funkade bra förutom att man måste ligga på rygg hela tiden. Jag snurrar vanligtvis en del när jag sover. Hur det funkar i oväder återstår att se. Den här natten var det helt vindstilla och inget regn.

Tarpen och hammocken packade i sina respektive påsar, tar inte stor plats. Stålbågarna som håller upp myggnätet går att snurra ihop så det går att klämma in dem i påsen.

Passade på att elda och fixa mat medan vi väntade på mörkret och att det skulle bli dags att sova.

I gryningen var det dags att vittja burarna, stämningen var magisk... Och fisket var bra!
Läs allt! »

25 juli 2019

Luftmadrass från Everest

En ny luftmadrass blev det, denna gång en som kostar lite mer än de billiga. Tanken med detta är att den förväntas hålla betydligt längre.

Hittade en madrass på Stadium av deras eget märke Everest.


Detta är mediumstorleken som är 195x65x7 cm och väger 760 gram. Kan tyckas för tunn med sina 7cm men det är inga problem vill jag säga.
Inpackad i påsen tar den inte stor plats heller om man jämför med självuppblåsande liggunderlag eller de billigare luftmadrasserna på marknaden.

Stadium av deras eget märke Everest. Detta är mediumstorleken som är 195x65x7 cm och väger 760 gram. Kan tyckas för tunn med sina 7cm men det ä...

Madrassen uppblåst, det är längsgående luftkanaler. En utsläppsventil i ena hörnet som man också enkelt kan använda om man vill justera hårdheten på madrassen genom att släppa ut lite luft.

Någon värmeisolering är det inte så om man vill skydda sig mot markkyla på våren vid tältning så kan man exempelvis använda ett cellplastliggunderlag att lägga under madrassen.


Integrerad fotpump

Det är en integrerad fotpump i madrassen. Efter att fått in tekniken på pumpningen så var det inga problem att fylla madrassen med luft. Det är snarare mer jobb att få ur all luft så man kan få in madrassen i sin packpåse igen.

Det är också med ett litet lagningskit ifall olyckan skulle vara framme.

Läs allt! »

7 april 2019

Se upp för falsk marknadsföring av fjällen

Allt fler ger sig ut i fjällvärlden för vandring, man kan lugnt säga att det har blivit populärt. Folk vill helt enkelt uppleva den underbara natur som finns där. Vädret i fjällen är tyvärr inte alltid som på bilderna som visas i olika reportage och på sociala medier.

Vad det fört med sig är att en del vandrare inte är förberedda på vad som kan vänta utan man har med utrustning för väder som bilderna visar.
Detta är så att säga falsk marknadsföring! Jag kan nog känna mig till en liten del skyldig till detta så nu ska jag visa den andra sidan om hur vädret kan vara på sommarfjället.

Ett par shorts i ombyte

Från Norbottens kuriren finns detta exemplet omskrivet: "22-åringen, från Stockholmstrakten, vandrade i Tarfalaområdet och hade varit ute sedan måndagen. På tisdagseftermiddagen var han så blöt, så trött och så frusen, att Catrin Hedqvist, vakthavande polisbefäl i Norrbotten, beslutade att det var bäst att hämta honom med helikopter".  Och vidare står det att läsa, "22-åringen hade, enligt uppgift, ett ombyte av kläder med sig ut på fjället. Ett par shorts".
Alltså, det var andra dagen som han behövdes hämtas hem.

Men varför ser man nästan bara fjällbilder med kanonväder? Främsta anledningen, bilderna blir väldigt tråkiga i gråväder och en annan anledning är att man tar inte gärna fram kameran när det regnar för man vill inte blöta ner den.

Vill åka helikopter tillbaka

Fjällräddningen märker av ett betydligt högre tryck på larm från nödställda vandrare. Finns fler anledningar än att det har blivit fler vandrare ute.
Det går att använda mobiltelefon på allt fler områden i fjällen vilket gör det enkelt att bara ringa när det behövs, och det är ju bra i sig. Men folk ringer ibland utan att vara i verklig nöd, de kan ringa för att de blivit trötta av vandringen och vill ha skjuts hem.

Tidig säsong i Fjällen

Det blir också vanligare att man ger sig ut tidigt på säsongen, eller man kan säga att en del ger sig ut i svenska fjällen före "säsongen" alltså tidigt på sommaren i juni. I norra Sverige är det inte barmark i fjällen på hög höjd vid den tiden. Man ska ge sig upp på Kebnekaise till fots när det är skidor som vore lämpligt. Klart att det kan bli problem då som man inte väntat sig.

Att vara förberedd utrustningsmässigt och även mentalt på att vädret skiftar är en förutsättning för en lyckad vandringsupplevelse. Vädret kan ändra sig på några minuter ibland, det kan vara jacka på och jacka av med korta intervaller.

Det kan blåsa på bra i öppna landskap, så även om det inte är så kallt så gör vinden att man behöver extra på sig och som håller vindtätt. Regnar det samtidigt och man dessutom går i motvind är det ganska lätt att hålla sig för skratt.

Kan bli storm också, även om det är ovanligt på sommaren.

Lufttemperaturen vid denna frukost, räknar jag till max +5° C. Vi är mitt inne i ett regnmoln, på kvällen slog vi upp tälten vid en liten sjö. På morgonen såg man inte sjön utan allt var helt mjölkigt och med extremt fuktig luft. Den här natten var förstås kall också ,vilket inte är ovanligt att det kan bli. Så bra sovsäck behövs, vantar och mössa är behövligt både på natten och på dagen.

På väg mot toppen av Högronden (Høgronden). Vatten fanns att tillgå hela den här toppvandringen, det var bara att hålla ut muggen och fylla på.

Uppe på toppen av Högronden (Høgronden). Det är en bedårande utsikt från toppen, men vad såg vi? Sikt ca. 10-15 meter.
Anledningen att vi överhuvudtaget var på topptur denna dag var inte att vi ville slippa allt folk, för det gjorde vi, utan att vi följde leden som gick över toppen och det var betydligt längre att vända och gå tillbaka den väg vi kommit ifrån. Dessutom var ju vädret detsamma oavsett vilket håll man gick åt.

Snö i början på augusti i Rondane nationalpark. Ibland händer det att det snöar på sommaren i fjällen, men det blir sällan långvarigt.

Mina tips på hur du får det att funka på fjällvandringen

Slipp ringa efter helikopter bara för att du inte har förberett dig!
Läs allt! »

26 mars 2019

Toppvandring i Indien

Nu var det framför mig igen, det lilla berget som jag sett flera gånger tidigare och velat gå upp på, det med sin toppiga form i det annars platta landskapet.
Tidigare har jag bara varit korta visiter på platsen en bit från berget. Den här gången bodde jag på platsen och nu fanns möjligheten att gå upp på det. Nämnde för några andra i sällskapet om mina planer och det visade de sig att några hade tänkt samma sak och ville hänga på.

Det stora eller lilla berget?

Bäst tid att gå upp var på morgonen innan temperaturen stigit så högt. Jag pratade med en ung kille, Nassimaa om att gå upp på berget. Han undrade då om det var det lilla berget eller det stora, jag hade bara sett ett berg och det fanns inget annat i närheten så jag sa att det gällde det stora berget. Jodå han hade varit där uppe flera gånger så han kunde guida oss upp och visa oss bästa vägen. Det visade sig sen att det lilla berget var vad jag kallar en kulle innan det riktiga berget.

Större äventyr än jag tänkt mig

Det var fler än jag förväntat mig som ville hänga på detta. Det skulle visa sig också bli ett lite större äventyr än jag tänkt mig. Vi gick först på en liten väg fram till bergets fot. När vi gick där kändes miljön mycket indisk med en massa skräp utmed vägen. Denna morgon hade vi hade gått upp tidigare än vanligt och ätit frukost för att komma iväg innan det blev så varmt.

Efter ett stycken vek vi av från vägen och följde en stig, här hade inte så många gått, det var tydligt eftersom det var så lite skräp utmed stigen.
Snart började det gå uppför och alla gick på led för det blev mer och mer buskage runt oss.

Inga problem att gå upp med flipp flopp

Jag hade frågat vår guide tidigare när jag pratade om möjligheterna att gå upp vad som kunde duga att ha på fötterna, slippers eller "slipers" som de säger här var inga problem sa han och då menade han typ flipp flopp eller sandaler och allt däremellan. Själv hade guiden sandaler och vi hade skor medan några av smågrabbarna gick barfota. Kan tillägga att de gick barfota alltjämt så de hade bra skinn på fötterna. De var som Mowgli allihop!

Vi började snart ta höjd men det var tydligt att sikten inte skulle bli bättre ju högre upp vi kom för det var disigt i luften. Fördelen med det var att det inte var någon stark sol att gå i.

Bitvis var det helt ospårad terräng. Men Nassimaa hade flera medhjälpare som försökte underlätta vandringen.

 Vi gick utmed bergets sida för att inte behöva gå så brant men i stället så blev det några riktigt smala passager i grus och växtlighet att passera. Vi tog det lugnt och det gick bra.

 Det blev en del pausar utmed stigen, vi kollade på utsikten som till mesta del bestod av soldis medan vi väntar in varandra.

Vi kom till en del branta partier som dessutom var lite sliriga i den torra jorden. Man blev ganska skitig med brunt damm på sig.

 Det blev en del träning i att gå som en fällkniv eller gå på huk, det sistnämnda var bra för då fastnade inte ryggsäcken i grenarna.

 Så kom vi upp på ryggen av berget, en kille klättra upp på en uppstickande sten. Men var detta verkligen toppen? Mycket svårbedömt eftersom sikten var var endast 10- 20 meter åt vardera hållet.

 Eftersom jag ville upp på högsta punkten gick jag vidare bortåt på ryggen, här var lite lättare att gå med glesare vegetation att ta sig fram i. Det var lite små stigar här och där och efter ett tag såg jag spillning efter får eller möjligtvis getter. Det var alltså inte människor som trampat upp dem.

 En del buskar hade små taggar på grenarna som riktigt bet sig fast i skinnet. Det blev en del rivmärken på armar och ben.

 Efter ett tag hittar jag toppen i buskaget! Två timmar hade gått sen vi startade vandringen.

Utsikten var bra men med mycket dis i luften. Eftersom det är branta kanter på berget kunde man se ner som från ett flyg.

 Helt säker på att det var högsta punkten var jag inte heller så jag gick vidare på bergsryggen men eftersom det var tät vegetation var det omöjligt att säkert veta var högsta toppen var.
Kanske var den här?

 Eller kanske här borta?!

 Vi samlades alla och vilade innan nerfärden tillbaka. Berget är tänkt att bli en böneplats, därför var det extra intressant att ta sig upp dit. Men man får inte vara lat om man ska gå upp och be här.

 Guiden Nassimaa väntar på att vi ska bli klara för nerfärd.

Blodtrycksfall!

Vi begav oss nedåt igen, det visade sig att guiden tog en annan väg ner, den snabbaste genom att följa bergsryggen åt det väderstreck vi kom från. Innan vi startade kände jag ett väldigt blodtrycksfall när jag ställde mig upp för att gå igen och varje gång jag böjde mig om så bara lite kände jag att det var något som inte riktigt stämde i kroppen. Jag kände också av lite magknip och hoppades slippa sätta mig någonstans i det taggiga buskaget.

Efter att vi gått ett stycke började det kännas konstigt i händerna också, de somnade liksom utan att de hade ansträngts på något sätt. Jag började misstänka vätskebrist. Funderade medan jag gick bland de sista neråt hur mycket jag druckit, en flaska på 1,5 liter hade hällt i mig när vi kommit upp samt ätit en banan och en liten påse chips. Jag kände mig sämre och sämre och all koncentration gick åt att ta mig neråt. Vid en brant passage skulle jag backa ner så jag kunde gå med händerna också. Nämnde till en annan som också blivit lite akterseglad på nervägen att jag tror jag har vätskebrist för jag mår inte riktigt bra. Tänkte om jag skulle ramla ihop eller nåt så har jag sagt något innan om mitt mående annars kan det tolkas kanske som hjärtinfarkt eller något annat jätteakut läge.

Jag var inte tuffare än somliga tror

När jag kommit ner till den lilla vägen som vi gick på dit kände jag att jag skulle kunna ta mig till huset för egen maskin. När jag ska gå in på mitt rum med en enda tanke och det är att sätta mig på toa och ta igen mig lite. Men dörren är låst, frågar några barn som sitter utanför på en bänk och spelar på en telefon var min hustru är? Inget svar, frågar igen lite högre då svarar ett av barnen kort som är mitt egna, -Vet inte! Sen fortsätter spelande som om jag inte fanns. Jag känner att jag måste sätta mig ner och tränger in mig på kanten av bänken och jag tänker att vatten är nog det som ska få mig att piggna till lite mer. Det finns ett antal flaskor med vatten precis intill mig men de är på andra sidan om den låsta dörren. Den låsta dörren håller nu guiden Nassimaa att försöka öppna åt mig med en skruvmejsel. Har du aldrig varit i Indien så är det svårt att förstå men inget är smidigt här...

Den felkonstruerade bänken tippar ut mig på golvet

Barnen på bänken försvinner iväg och jag säger till några andra att jag behöver vatten, de bara tittar på mig. Alla svensktalande är borta och de få engelsktalande också. Jag säger "water" och visar med teckenspråk att jag vill ha vatten att dricka, Det står några barn och tittar på mig men de verkar helt plötsligt inte fatta något. Jag upprepar det hela en tjugo gånger medan jag känner att jag blir sämre. Till slut när jag höjt rösten lite, då kommer en kille med en vattenflaska. Jag öppnar den och häller halva över huvudet sen dricker jag lite men känner att jag måste lägga mig ner på bänken jag sitter på.

Det går inte länge förrän jag känner att jag måste spy också, jag lutar ut huvudet utanför bänken och innan det hunnit komma upp något välter den indiskt felkonstruerade bänken. Den välter ut mig på golvet och sedan tippar bänken tillbaka med en smäll och jag spyr liggande på golvet! Då blev det fart på folk, medan jag ligger och kastar upp gång på gång kommer en stor skara förskräckta människor som inte sett hur jag hamnade liggande på golvet. Jag får vatten med vätskeersättning som någon fixat fram sen blir jag upplyft till stående läge och då ropar alla indier "hallelujah"!

Nu hade Nassimaa fått upp dörren och jag kunde komma in på rummet. Resten av eftermiddagen låg jag och vilade medan jag tänkte på om dörren till rummet ändå hade varit öppen från början så hade detta makabra skådespel aldrig behövt hända.
På kvällen hade jag piggnat till och kände mig som om jag aldrig varit dålig.

Vad hände egentligen?

Vad hände egentligen och vad var orsaken? Vätskebrist är den förklaring som jag håller mig till även om jag kräktes upp minst en liter vätska på golvet. Min teori är att jag drack vatten försent och då allt på en gång. Om jag druckit samma mängd vatten lite då och då på väg upp hade nog kroppen funkat som den ska.

En trevlig tur var det iallafall! Tack till Nassimaa som guidade oss.
Läs allt! »