13 februari 2016

Uteliv i Indien

Befinner mig i Indien, Andhra Pradesh och vill naturligtvis göra någon friluftslivs grej. Runt omkring mig är det asfalt och betong, där i mellan är det massa skit rent ut sagt. Utanför staden som heter Rajahmundry är det mest platt jordbrukslandskap. Att vandra är inget man blir sugen på i den här miljön, det är inte bara det, det är för varmt för min kropp också att göra något mer fysiskt ansträngande.

En båtutflykt på den stora floden är något som är lämpligt. Vi tar med en massa andra folk också, barn! Vi fyller tre tuck tuck, fast i Indien har de ett annat namn på trehjulingarna.

I Sverige har vi en stor integritetszon, det blir liksom lite jobbigt om en främling kommer och sätter sig i sätet bredvid på bussen eller tåget. Något sådant existerar inte i Indien, ju närmare man är varandra desto bättre! Det gör att det går in ungefär fyra gånger fler i en liten gul trehjuling än man tror som svensk.

På väg till båten stannar vi till och köper läsk och kex. Thums up är den colan som man gärna dricker här.

 Sen är vi framme vid båten så alla barnen kan gå på.

Vi köper biljetter till alla, varje biljett kostar ungefär som en blyertspenna i Sverige ändå har de flesta av dem aldrig varit i närheten av att få åka.

 Sen kastar vi loss, eller besättningen gör det!

 Lösa plaststolar att sitta på. Hoppas inte de går ut i hård vind med turister.

Sen blir det dags för förfriskningar i värmen. Läsk till alla barnen, är det så lämpligt? Den läsk de dricker på ett år är ungefär dubbelt av vad de dricker denna dag. Detta är lyx för dem. Vi unnar dem lyxen!

Kexen förstås också, ett litet men ändå få ett eget paket. Då kan man spara och ta med sig hem.

Under båtturen kan vi se vad folk håller på med runt ikring. Några tvättar kläder, andra tvättar sig själva. Kläderna lägger man sedan ut på marken så solen får torka dem.

Vi åker under broar och ser när tågen går förbi.

Livet leker, det är fest! 
De flesta kan inte mycket engelska så det blir mycket teckenspråk och kroppsspråk.

 När man passerar precis under bron så jublar barnen! Det är flera broar här att passera under.

Alla får inte en egen stol att sitta på, det är vi för många för.

 Under den största bron är det flera små båtar som håller till, jag får reda på att de fiskar.

 Vi är inte ensamma turister på floden, en färgglad båt är ute också.

Längre bort pysslar man med något som är svårt att räkna ut.

Hur ser framtiden ut för dessa barn och ungdomar? Av de som var med på utflykten bor de flesta av dem på ett barnhem, de andra bor i slummen, under något som föräldrarna knåpat ihop. Om nu föräldrarna lever...
De här barnen har det stora privilegiet att de har en sponsor som ger dem ett barnbidrag på 200 kr i månaden. Det förändrar inte allt, men det mesta! De kan gå till skolan, det viktigaste av allt för att komma ur fattigdomen, utbildning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar